KL-trä och miljön

Skogen i Sverige brukas enligt principerna för hållbart skogsbruk. Därför är användning av trä fördelaktigt från både miljö- och klimatsynpunkt jämfört med andra byggmaterial. För det första är tillverkning av KL-trä en energisnål process. För det andra används biprodukterna (sågspån och trärester) för att producera energi som används till exempel för att värma torkkamrarna, vilket minskar behovet av fossil energi vid tillverkningen. Hållbart skogsbruk betyder att uttaget ur skogen inte överskrider tillväxten, råmaterialet förnyas kontinuerligt och virket kan återföras till kretsloppet utan att det uppstår växthusgaser som påverkar klimatet negativt.

Byggande med trä är positivt för klimatet. För att minimera byggandets miljöbelastning och för att bidra till ett hållbart samhälle krävs att alla möjligheter till att använda förnybara material tas till vara. För bygg- och fastighetssektorn innebär det att både produktions och driftsskedets miljöpåverkan måste beaktas. Med allt mer energieffektiva lösningar driftsskedet, får tillverknings- och byggprocessen en större inverkan vid bedömningar av miljöbelastningen under en byggnads livslängd. Genom att göra livscykelstudier utifrån byggda objekt har man visat att genom att använda trä i byggnadsstommar i stället för andra material kan man minska utsläppen.

I figur 1.3 visas resultaten av beräkningarna av påverkan på växthusgaser i atmosfären för några av dessa alternativ, uttryckt som koldioxidekvivalenter, från produktionsfasen, det vill säga från råvaruutvinning till och med färdig produkt eller byggelement från tillverkaren. Staplarna är schematiskt uppdelade i olika ingående materialslag.

Resultaten visar att det finns skillnader mellan de tre olika träbyggnadsalternativen men att dessa är relativt små. Utsläppen är något högre för byggnader med dagens standard, vilket främst kan förklaras av att mängden isolering i väggar och under grundplattan nu är något större och att en större mängd plastbaserade material ingår. Skillnaden mellan standardutförande och passivhusutförande för de moderna alternativen utgörs främst av en ökad mängd isolering.

Huset med betongsstommen har såväl grundplatta som bjälklag och lastbärande väggar utförda i platsgjuten betong, vilket förklarar de betydligt högre koldioxidutsläppen, medan utsläppen från exempelvis mineralull, gipsskivor och trämaterial är lägre än för träalternativen. Skillnaden i utsläpp är i storleksordningen 100 kg/m², vilket bekräftas av ett flertal likartade studier. Räknat på en lägenhet om 100 m² blir skillnaden totalt cirka 10 ton koldioxid, CO₂, eller ungefär lika mycket som en ny personbil släpper ut på 8 000 – 10 000 mils körning.

En byggnad av KL-trä skiljer sig från byggnader med traditionella tekniker med betong och stål, genom att trämaterialet har en stor mängd inlagrade kolföreningar som binds under byggnadens hela livslängd. I figur 1.4, redovisas beräkningen av utsläpp även under byggnadens övriga livscykelfaser samt utsläppen från energianvändning för uppvärmning och varmvatten under 100 års drift av byggnaden. I figuren framgår att inlagringen av kol, omräknat till mängd koldioxid mer än väl motsvarar utsläppen från produktionsfasen för samtliga träalternativ.

Figur 1.3 Utsläpp av växthusgaser (koldioxidekvevivalenter, CO₂ ek) från proudktionsfasen av sex olika alternativa utföranden av ett fyravåningshus. Standard avser byggnad med regelstomma av trä, isolerad enligt boverkets byggregler, BBR, 2012 och passivhus avser byggnad isolerad enligt Forum för Energieffektive Byggnader, FEBYs, passivhusstandard.

Även betongalternativet lagrar stora mängder kol i det ingående trämaterialet, till exempel i utfackningsväggarnas träkonstruktioner, inredningar och invändiga träytor. En ytterligare aspekt är också att trämaterialet, vid en eventuell rivning, används som energi. I figur 1.4 redovisas den mängd utsläpp som kan undvikas om man antar att trämaterialet ersätter kol för energiproduktion.

Stapeldiagrammet, se i figuren, visar också på stora skillnader mellan byggnader som uppfyller passivhusstandard och ”normala” byggnader. De parametrar som antagits förändrade, utöver mängd isolering i ytterväggar och tak och som inte ger utsläppsskillnader i produktionsfasen, är bland annat en högre lufttäthet samt energisnålare installationer. Koldioxidutsläppen är beräknade med antagande om att fjärrvärmeuppvärmning till största delen är baserad på bioenergi. Med detta scenario är alltså utsläppen från 100 års drift lika stora som för produktionsfasen för passivhusen och ungefär dubbelt till tre gånger så stora för övriga byggnader. Beräkningen tar även hänsyn till den skillnad som uppstår av olika värmetröghet för de olika stomalternativen och att alla har samma U-värden i klimatskalet och i övrigt antagits lika, så är denna skillnad marginell för bostadshus. Slutligen ingår även bindning av koldioxid som sker under byggnadens drifttid genom karbonatisering av betongen.

En mycket viktig faktor för en byggnads miljöpåverkan är byggnadens och ingående delars livslängd. I detta fall har det inte antagits vara någon skillnad mellan de olika alternativen vad beträffar livslängd eller intervall för renovering, underhåll och utbyte av material och komponenter. Bedömningen har gjorts att skillnaderna till sin helhet återfinns i stommen som inte för väntas kräva något underhåll under byggnadens livslängd, medan alla utvändiga och invändiga ytskikt antagits vara lika i alla alternativ.

Figur 1.4 Utsläpp av växthusgaser (koldioxidekvivalenter, CO₂ ek) från byggnadens livscykel för sex olika alternativa utföranden av ett fyravåningshus. Standard avser byggnad isolerad enligt Boverkets byggregler, BBR, 2012 och passivhus avser byggnad isloerad enligt Forum för energieffektiva Byggnader, FEBYs, passivhusstandard.