Den spanska staden Barcelona har sedan länge ett program för att ta hand om människor som saknar ett hem eller har behov av skydd. Det omfattar allt från »social housing« – bostäder för hushåll som annars hade stått utanför bostadsmarknaden – till härbärgen för hemlösa och tillflyktsorter för tillfälligt behövande eller offer för våld i hemmet.
Fram till nyligen betraktades dessa anläggningar som akutinrättningar, som under en relativt kort tid skulle tillgodose de grundläggande behoven hos så många som möjligt. Men på senare tid har det skett ett paradigmskifte.
Individens behov i fokus
Nu står den enskilda individens behov i centrum, och anpassade åtgärder – medicinska och sociala – sätts in under en längre tid för att hjälpa de berörda att återfå ett självständigt liv.
Denna inriktning genomsyrar det nya dag- och nattcenter för hemlösa som nyligen uppfördes i den välbeställda stadsdelen Sarrià-Sant Gervasi intill en befintlig dagcentral för samma målgrupp. Sådana anläggningar uppförs normalt i stadens ytterområden. Här är verksamheten omgiven av privatskolor och fina villor.
– Det blir en kontrast att se människor som bor på gatan att ta sig till detta rika överklassområde, säger César Vivas från den ansvariga arkitektfirman Vivas arquitectos som han driver tillsammans med sin bror Cristian Vivas.
Skapa värme och ombonad med hjälp av trä som material
Vivas arquitectos ville skapa en byggnad med trygga utrymmen, gott om plats för umgänge och en varm känsla. Det fick inte bli en opersonlig och hård vårdinrättning. De ville verkligen att det skulle kännas som ett hem, inte som ett härbärge.
Den valda träkonstruktionen var avgörande för att skapa den rätta atmosfären, trots att träbyggnader av kostnadsskäl är ovanliga i Spanien.
– I alla våra projekt försöker vi hitta balansen mellan ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet. Och poängen är alltid: Vad ska vi lägga mest fokus på? Om vi använder trä blir det dyrare. Men i det här fallet fokuserade vi på materialet, för vi ville ha den här känslan, säger César Vivas.
Trä för att korta byggtiden, skapa en tystare byggarbetsplats och begränsa koldioxidavtrycket
Anläggningen är i princip en nollenergibyggnad, bland annat tack vare virket, bra isolering och passiva strategier som självreglerande markiser. Materialvalet bidrog också till en lugnare och tystare byggarbetsplats. Hänsyn behövde tas till omgivande verksamheter och boende. Dessutom gick processen snabbare. För César Vivas, som aldrig skapat en träbyggnad förut, var det nästan som en uppenbarelse.
– Jag minns fortfarande känslan när vi kom till platsen i början och bara hörde fåglarna eller ljudet av en hammare. Det var häpnadsväckande. Jag är van vid betong som för så mycket oväsen, säger han och tillägger:
– Naturligtvis valde vi trä på grund av det begränsade koldioxidavtrycket men också för att vi var tvungna att bygga så tyst och snabbt som möjligt. Sedan ville vi även ha en mysig byggnad. Trä var perfekt för alla dessa ändamål.
Korslimmat trä i flera delar av byggnaden
Byggnaden består i grund och botten av ett system av bärande väggar av korslaminerat trä, KL-trä, placerat parallellt med 3,4 meters mellanrum, men av funktionella skäl har större spännvidder också använts på valda platser.
Långsidans ytterväggar och vissa sektioner av innerväggen har placerats vinkelrätt mot systemet med parallella väggar för att garantera tvärstabiliteten. Väggarnas tjocklek varierar från 100 till 150 millimeter beroende på belastning.
Även bjälklaget är av KL-trä med en pågjutning av betong för att dämpa stötljud. Undersidan är klädd med lager av träfiberisolering samt gips. Vissa delar av byggnaden har även ett nedpendlat undertak för att ytterligare förbättra den akustiska prestandan samt ge plats åt installationer.
Även om trä dominerar invändigt är vissa väggar klädda med kakel, vilket ger ett särskilt skimmer, och golven har klätts i mörk terrazzo. Fasaden består av en självbärande korslaminerad trävägg med ett yttre skikt av ofärgad blank, korrugerat aluminium, medan fönstren har en inramning av laminerad furu.
Sängplatser, kök, matsal, sociala ytor, kontorsutrymmen och medicinsk mottagning
Byggnadens utformning har till stor del styrts av tomtens begränsningar och det tydliga uppdraget från kommunen.
Nästan 3 000 kvadratmeter ritades, med kontorsutrymmen, kök, matsal och totalt 100 sängplatser fördelade i enkelrum, dubbelrum och rum för fyra personer. Arkitekternas vision omfattade dessutom fler sociala ytor än vad kunden egentligen hade tänkt sig.
– Där fick vi förhandla. Hur kunde vi skapa dessa utrymmen, terrasser och verandor som kunden inte hade bett om men som vi kunde placera i byggnaden? Kunden hade egentligen bara tänkt sig korridorer, en matsal och ett vardagsrum, men gillade idén. Vi skapade dessa extra utrymmen, som är exteriöra eller ligger mellan övriga rum, säger César Vivas och fortsätter:
– Utan dem skulle det kännas mer som ett hotell eller ett sjukhus. På det här sättet bryter du korridorerna. Du får också mer ljus till mitten av byggnaden. Det är öppet mot himlen, men inramat, så det är som ett öppet rum.
Den anvisade marken låg inklämd mellan andra byggnader, och avståndet från gatan var bara åtta meter. På övriga sidor var avstånden till grannfastigheterna än mindre. Därför är byggnaden utformad som ett enda, rektangulärt element i tre våningar, cirka 60 meter långt och 16 meter brett med en maxhöjd på 9 meter.
Entréplanet består av ett väntrum, ett vardagsrum, en matsal, duschrum och en medicinsk mottagning. Hit är både kvinnor och män välkomna dagtid. Däremot är sängplatserna, som finns på övriga två plan, endast till för kvinnor. Utöver logi finns det kontor och utrymmen för workshoppar på mellanplanet, medan det övre planet enbart har bostadsrum. Rummen ligger på rad efter varandra i ett upprepat mönster.
Förutsättningarna var optimala för en träkonstruktion
– Förutsättningarna ledde oss till denna modulbyggnad, som var optimal för träkonstruktionen. Byggnaden är väldigt kompakt, eftersom vi inte hade något annat sätt att göra det på, säger César Vivas.
Arkitekterna har ändå på olika sätt försökt att bryta monotonin. På varje våningsplan har delar av elementen gett plats åt terrasser och verandor, infällda i själva byggnaden, eller med César Vivas ord: »rum som är inuti men utanför«. Byggnaden är modulär och repetitiv men också rik på olika utrymmen.
Fasadbeklädnaden spelar också en viktig roll i sammanhanget. Eftersom den rektangulära byggnaden är så bastant och massiv ville arkitekterna ha ett lätt och gärna lite tvetydigt material på fasaden.
– Aluminiumet är som en spegel och har en väldigt intressant reflektion. Det återspeglar grönskan i vegetationen och himlens blå färg. Så fasaden förändras under dagen. Det gör byggnaden mer livlig, säger César Vivas.
Skapa en känsla av trygghet och hem
Återigen handlar det om att försöka komma bort från idén om ett hårt härbärge och ge byggnaden lite värdighet, betonar han. På sikt ska den även omges av en fruktträdgård.
– Vi ville uppnå en arkitektur som kan hjälpa människor från väldigt svåra förhållanden att få en känsla av lugn, trygghet och att ha ett hem. Det var väldigt viktigt för oss.